Erfarna alpinister säger att klimatförändringarna medfört att det, trots alla gruppvandringar mot toppen, blivit farligare att klättra i Himalaya- och ännu farligare att leva vid dess fot.

Källa.

Som höjdrädd får jag svindel av att se bergsklättrare i aktion på hög höjd, samtidigt som jag intresserar mig för deras drivkrafter. Tog hjälp av Google AI för att få svar på frågan "Vad driver en människa att bli alpinist?" Så här blev svaret:

"Att bli alpinist drivs ofta av en kombination av starka psykologiska, fysiska och existentiella drivkrafter. Det handlar sällan om en enda orsak, utan snarare om en livsstil där utmaningen blir målet.

Här är de främsta faktorerna som driver en människa till alpinism:

Psykologiska och existentiella drivkrafter

• Sökandet efter flöde (flow): Att befinna sig i stunden där absolut fokus krävs för att överleva, vilket rensar bort vardagens brus.
• Mänsklig utveckling: Att testa sina mentala och fysiska gränser och upptäcka vad man faktiskt klarar av under extrem press.
• Frihetskänslan: Att uppleva en total autonomi och koppling till naturen, långt bortom det moderna samhällets regler och bekvämligheter.
• Meningsskapande: Att övervinna ett konkret och svårt mål (som en bergstopp) ger en stark känsla av prestation och syfte.

Fysiska och miljömässiga faktorer

• Naturskönhet: Att få se unika, orörda landskap och vyer som bara är tillgängliga för ett fåtal.
• Adrenalin och bemästring: Kombinationen av riskhantering och den fysiska tillfredsställelsen av att kontrollera sin kropp i brant terräng.
• Kamratskap: Den djupa tillit och de starka band som formas mellan klätterpartners när man delar livsavgörande situationer."

Länge kände människor i allmänhet ointresse och rädsla för att bestiga berg, men kanske var det romanen "Julie eller Den nya Heloïse" som Jean-Jacques Rousseau gav ut 1760 som fick oss att uppleva lusten i att vandra på och bestiga berg? I en radioessä från 2018 berättar Dan Jönsson mer (kan även läsas). Ett kort utdrag ur essän:

"Synen på bergen som ett skönhetsvärde och på bergsvandringen som moraliskt stärkande är av sent datum, och kan faktiskt dateras rätt exakt – närmare bestämt till 1760, när Jean-Jacques Rousseau gav ut sin roman "Julie eller Den nya Heloïse".

Det är i det tjugotredje brevet i denna väldiga korrespondensroman, som nästan över en natt gjorde Rousseau till kultförfattare bland Europas kulturella aristokrati, som den förälskade informatorn Saint-Preux beger sig upp bland alptopparna kring den lilla staden Sion i den schweiziska bergskantonen Valais."---

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/nar-rousseau-fick-oss-att-klattra-i-berg

En baksida med det stora intresset för bestigning av de berömda bergstopparna är nedskräpningen som följer med det. Som vid Mount Everest, där vällovliga städexpeditioner tagit hand om tonvis med sopor men där avfallshögarna ändå bara växer. Nu försöker man ta drönare till hjälp för att rensa sopor längs klättringslederna.

Källa.

#4: Märkligt att det går jättebra att släpa sakerna med sig upp, men att ta med dem tillbaka är plötsligt mycket svårare. Det borde inte vara någon skillnad - särskilt som de förmodligen är lättare på hemvägen.

#5 Det välkända badutflyktssyndromet- fast i större skala…😏

Mer om Mount Everest, här om en aktuell insats. Berget har krävt många klättrares liv under årens lopp, en siffra som nämns är trehundra som offrat sina liv där, av vilka ett hundratal fortfarande vilar däruppe.

En av de olyckliga blev Dorje Morup från Indien, vars kropp ligger nära toppen sedan trettio år. Han besteg Everest, men föll offer för en snöstorm strax därefter. Morup bar limegröna kängor, och de har blivit något slags morbid vägvisare för senare tiders klättrare, "Green boots" har blivit ett begrepp.

Men nu i september är det meningen att Dorje Morups kvarlevor skall tas ner från berget, ett projekt som är mycket riskfyllt och dessutom kostsamt- det talas om summor på upp till åttahundratusen SEK.

Om allt går vägen skall Morups kvarlevor föras hem till Indien för kremering. Hans familj har beslutat att hans gröna kängor skall bevaras som ett minne av honom.

Källa.

I jämförelse med de stora bergsmassiven utomlands dit klättrare söker sig ter sig våra egna fjälltoppar mer lättillgängliga, och många kan man ta sig upp på utan speciell klättringsutrustning. Här är några svenska berg som även vandraren kan besegra.😉

#8 Nuolja saknas i listan ovan, men här är det berget. Det är lite speciellt för mig, eftersom jag som tolvåring tillsammans med övriga i min femteklass på skolresa gjorde en toppattack på Nuolja som lyckades. 😊

Sextiofyra mils löpning under nio dagar med temperaturskillnader på 35 grader, så kan man sammanfatta årets upplaga av det extrema ultraloppet SwissPeaks Trail. Som namnet antyder är det upp- och nerför bergstoppar i Alperna som gäller, och åtminstone en svensk deltagare genomförde tävlingen.

https://www.sverigesradio.se/artikel/magnus-tog-sig-i-mal-i-det-extrema-ultraloppet-i-schweiz

Underskattar utländska klättrare riskerna på de bohuslänska klippväggarna?

https://www.sverigesradio.se/artikel/fjarde-pa-kort-tid-olyckor-med-utlandska-klattrare-utreds

En mörk höst, minst sagt, för Nepal. Först katastrofen med den rämnande glaciärens följder, och nu har femton klättrare konstaterats omkomna i en lavin på berget Himlung Himal.

Länk.

VM-cyklisten Axel Lindh, 33, hade vilodag.

Då blev han träffad av ett stenras under en bergsklättring på 3000 meters höjd.

– Det var fullt adrenalinpåslag och chock, säger han.

#13 Nära ögat! 😓

#7 Mer om "Green boots" sista expedition.

😡

Medan Kebnekaises sydtopp krymper så växer Mont Blanc.

#16: Allt för sociala medier.